Det handlade om fred I appendixet till Robert Jäppinens texter har jag tagit in bilden bredvid med text från Kuckeliku-Evig: – 1971 – Senare repliker i domstol: Åklagaren: ”Vem som helst får inte göra vad som helst med en offentlig staty.” – Svaret var direkt skrivet på papper, överlämnat till domaren, som fick läsa upp: ”Det var inte vem som helst - kärringa är min, och jag gör med den vad jag vill.” – Lindade det destruktiva, sjuka benet med gasbinda. (Senare, vid tidpunkten då femton skulpturer kördes till soptippen i Karlstad, återgavs, skrivet på papper, att lindan var dasspapper, i stället för sanitär gasbinda…....) Jag kan ge en förklaring som inte finns i boken. Jag har i boken påpekat hur Robert konkretiserade tankar. Tankarna kunde vara sprungna ur situationer. (Jag återger detta från hur han berättat.) Då han lindade fredsstatyn hade någon skrikit att han skulle hålla käften. Spontant svarade han att han lovade att inte säga något på en månad. - Och han höll löftet... Därför fick han skriva svaret till domaren. Han har berättat hur, om någon ringde, han bara skrattade tillbaka. Han brydde sig inte om att folk tänkte han var galen. Då han var 32 var han med om en bilolycka och fick hjärnskakning. Han utnyttjade tillfället till att spela galen, för att se folks reaktioner.
Som Robert beskrivit på en länk på Kuckeliku-Evig flydde han under andra världskriget från ett tyskt koncentrationsläger, och gav då ett "löfte till livet" att oberoende av vilket yrke han kom att ha så skulle han i hemlighet ägna sig åt att utforska människans rädsla. Han såg rädslan som orsaken till krig. Läs om det i boken. Det är Berättelsen om flykten och löftet till livet. Se även länken/innehållspunkten Forskningsmetod.   Gasbindorna, som han även använt på dockor (th), är en referens till Lazarusberättelsen i Johannesevangeliet. Det handlar om "människans främlingskap till livet". Bredvid en emaljmålning med början på Jesaja 2:4, som han använt ofta: Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.   - Mitt fredsarbete började på flykten från koncentrationsläger..... - tackade mina fiender och speciellt den mannen som misshandlade mig under den första dagens förhör - : (sparkar mot smalben) - ”Skjuter dig som en hund” - ”Nej, kulan kostar pengar” - med handflatan mot mitt vänstra öra - hör bara med högra örat - han pekar mot parken utanför - ”Vi skall hänga dig” - - vakuumtillstånd i huvudet... - och en vecka senare, på flykten - tackar jag mina fiender medvetet första gången - och sedan dess alltid förtroende med livet - mina fiender är mina vänner - utan att de har vetskap om det -

Här är Roberts presentation från hans första hemsida, Kuckeliku: Robert Jäppinen, född 1924. Jag räknar mig som forskare från 1927 till 1972, då det var slutförd (grundforskning) Från 1941 medveten forskning - människans rädsla - frihet - samhälle - kort sagt kommunikation - metoden: tjuvlyssna mig fram till kunskap - hemlighålla min syssla (metoden den samma som jag använde som barn - ”låtsas sova” ). Som första steg från 1927 var följande: iakttagande av det förbjudna, som de vuxna tror är farligt för barnets liv och växande - (nyfikenheten leder till kunskap och frihet till insikt (sikten inombords)) - exempel bland dom första minnen från denna tid är en dröm: tjuvlyssnar, låtsas sova - upptäcker ett levande blodigt grishuvud som säger: akta - om du skriker så får dom reda på att du tjuvlyssnar - nyfikenheten var större än rädslan för det blodiga grishuvudet - det andra steget - två år senare - 1929 - (tiden för nattliga arresteringar i Sovjet - maktens medvetna metod att sätta skräck på folket - de vuxna): barnet tjuvlyssnar nattetid - dagen därpå - ensam i rummet, gungande på sin gunghäst, de uttalade orden: - ”pappa är stor och är rädd, jag är liten och är inte rädd” - följden av detta uttalande blev en fråga som manifesterar sig i handling under samma dag: samtliga vuxna han möter ser han i ögonen - samtliga vuxna vände blicken och avslöjade sin rädsla utan att tro sig vara avslöjade....... Steg vid tolv års ålder - minnessatser: - ”haren är inte rädd för en annan hare - människan är rädd för en annan människa” - ”människan är som grisen: äter vad som helst” (iakttagelse gjord vid utfodring av grisar - jämförelsen avser människans okritiska anammande av vad hon hör - exempel skvaller) - 1941 - iakttagelserna av kriget och erfarenheten på bara kroppen (kort vistelse i koncentrationsläger och flykten) aktualiserar tidigare gjorda iakttagelser och tvingar fram nödvändigheten: - - En kontinuerlig iakttagelse av allt som sker globalt - totaliteten ständigt framför ögonen - avlyssnande med båda fötterna stadigt på jorden - kritiskt provande varje slutsats i det väsentliga närvarandet - 1957 - - prover hållbarheten i den samlade insikten - från denna tid prövas varje iakttagelse inte bara intellektuellt utan bokstavligen kroppsligt för att finna det möjliga och inte eftersträva det omöjliga - DAGEN FÖR FÖRENADE NATIONERNAS MILJÖKONFERENS I STOCKHOLM 1972 VAR JAG BEREDD ATT LÄGGA FRAM MITT FORSKNINGSRESULTAT - - det visade sig vara omöjligt beroende på oförmåga i samtidens tillstånd (medvetandetillståndet) - nu, 26 år senare, bör det vara möjligt att tränga genom muren - så jag går nu på Internet med dialoger från 71 år tillbaka - den första dialogen, grishuvudets varningstilltal: ”akta dig....”	Klotet representerande jorden.

 
 



Som andra som gjort saker med Robert, har jag fått vara med om en del väldigt ovanligt. Här har Evig fått åka med till vernissage 2002. Han är klippt som lejon.