Från 90-talet och fram till -06 tecknade och målade jag mest icke föreställande. Därifrån har fokusen på det formmässiga kommit. Dessutom spelar det in att jag har autism. (Aspergers syndrom) - Jag kan inte fokusera på två saker samtidigt.
Jag tycker mitt sätt att jobba är spännande. Bilden jag i efterhand ser att jag gjort är ofta långt intressantare är den jag trott mig göra. Det blir i stället bilden jag behövde göra, en med djupare mening och ofta självterapeutisk.

Att vi drömmer fyller flera funktioner. Jag har skrivit ner mina drömmar sedan början av 90-talet. Den gång hade jag stora psykiska problem, och Robert Jäppinen talade om drömmar som en hjärnans självterapi. Han kunde säga att jag skulle vara glad att jag haft en mardröm, sedan den gestaltade min livssituation och hur jag mådde. Det är så jag kommit att tänka på drömmar.
I ett tal som finns på YouTube säger författaren, prästen och filosofen John O’Donohue:
"The Talmud says that a dream that is not interpreted is like a letter that has not been opened. And you know, if you’re sending yourself these letters every night, it’s kind of only courtesy to call around sometime and to kind of pick them up. Because you will, if you keep an account of your dreams, get a great sense of who you are, and what’s happening.
And like in folk traditions – especially the indian tradition in America – they really chartered their future according to the symbols that came in the dreams." [Se videon.]

Hur jag tänker kring det undermedvetna och andlighet har påverkats en hel del av tv-serien Mytens makt (Axess Tv, från BBC 1986) med mytologiprofessor Joseph Campbell. (Även av några intervjuer med Carl F Jung på YouTube.)
Joseph Campbell säger att speciella möten i skogen är en vanlig början på många mytologiska berättelser. Jag hade på sätt och vis ett sådant möte då jag var kring tretton.
Min mor och jag plockade bär. Då jag gick ifrån henne in i skogen mötte jag, på en högre belägen ljus glänta, tre älgar. Tjur, ko och kalv. Upplevelsen fick mig att övergå från Gudstro till att tro på Naturen. Nu ser jag ingen motsättning.
Jag var väldigt inkapslad i min autism i barndomen. Den jag var kände jag att bara kom till uttryck i naturen och i min livliga kreativitet.
Teckningen bredvid gjorde jag då jag var nitton. (1984)

Teckningen Trädmannen, från 2007 (nedanför), har en lång förklaring med saker som kommit fram undermedvetet. (Det finns i Out of This World.)
Dels återkopplar den till en ikonaffisch jag haft sedan 1988.
Det andra viktiga är att jag 2006 symboliskt "gifte mig" med naturen. (Jag hade den gång en underbar sommarstuga.)
Kreativiteten sedan barndomen är också en del av förklaringen.
Jag kan naturligtvis inte jämföra mig med naturfolk, men kärleken och tillhörigheten till naturen är självklar för mig, som för de. (Kanske är det också en del av arvet från min farmor, som kom från Finnskogen, av skogsfinnars släkt.)