Psykningsbildsidorna
 

Jag vill lista några av de andra vanligaste, återkommande psykningsvarianterna. Vi har HBTQ-temat. Man hånar mig genom att göra mig till homosexuell eller kvinna, fastän jag är heterosexuell. Det innebär mycket användning av rosa, men också deltagande av personer som är, eller ser ut att kunna vara, HBTQ-personer. Vi har barnförnedringstemat, som innebär att man gör mig till ett barn. (Gärna en liten flicka, så att det samtidigt blir HBTQ-förnedring.) Jag har inte vetat att föräldrar brukar kalla sina helt små barn för ”pluttar”. [Min bok, Sagan om Snurreplutt, utgett 2005, är otroligt förnedringstacksam.] Dessutom skriver jag mycket om min barndom, och är präglat av hur Robert sa att det naiva i oss är det mänskliga. Man har alltmera börjat dra med barn i barnförnedringspsykningar, men detta är något jag inte gärna filmar, så det finns bara några få barn med på bilder här. Man använder allt från spädbarn och barnvagnar, till barn som är tillräckligt gamla för att förstå att de är ute och hånar mig. Som jag tagit in exempel på, är det familjer ute och psykar mig - typ som familjeaktivitet. Jag tycker det är otroligt sjukt, och att det essentiellt innebär att föräldrarna uppfostrar sina barn till mobbare. Missbrukstemat används också ofta i psykningar. Jag har aldrig haft missbruk – i verkligheten – där jag lever – men det är, som jag skrivit i

förorden, en av grundlögnarna och propagandamyterna, som sprids. (Om man stenhårt tror något som är overklig, och omöjligt kan godta tanken att man skulle kunna ha fel, tycker jag det kan kallas idioti. Därför gjorde jag 2007 ett häfte med titeln Kadaverpudding, där jag hade teckningar kring ordet ”pundhuvuden”. Jag kallar alltså de som insisterar på att tro detta overkliga om mig, för pundhuvuden. Idioter. Det är väl inte schyst mot de som verkligen har problem med missbruk, men så har jag alltså använt ordet en del under åren.) Dessa psykningar involverar ofta personer som är, eller åtminstoneser ut att vara, missbrukare. Det finns en bildserie på en kille som spelar att han har outhärdligt huvudvärk. (Jag tror inte att jag varit riktigt bakfull sedan 90-talet.) Vidare har vi handikapptemat, utifrån att jag förstås bara har låtsashandikapp. Så det är många i rullstol och permobil, eller med kryckor. Sommaren 2013 såg jag personer med amputationer var varannan dag. Jag har förr (på cd-skivan till Spelar ingen roll) uttryckt mig drastiskt om att jag behöver självskada min fot, för att få hjälp. Och att amputation vore bättre. Man psykar med olika härmningar, av allt och vad som helst. Sedan jag inte får vård, och förfallit, har jag en ful kropp – som man fixar härmningsskådespelare utifrån. Man härmar hur jag är klätt, hur jag går, hur jag går på kryckor, hur jag står och är här inne i lägenheten (…) etc. (Jag brukar tänka att när jag en dag ligger för döden kommer de hånhärma även mina dödsrosslingar. Och efteråt kommer de leka med liket, som jag hörde att två kvinnor på ett äldreboende gjort. Tagit kort på den döda, med solglasögon på, och väninnan bredvid.) Det är, som sagt, allt möjligt intrikat skådespel utifrån vad jag gör på hemsidan.   Näsduk. P.g.a. att jag inte får nog frisk luft, och sitter för mycket vid datorn, har jag rinniga ögon, vilket också ständigt hånhärmas. Hans W har slagit mynt av detta i tallösa påhoppsbilder, där han påstår det beror på missbruk.   Det är psykningsskådespel som illustrerar att man vill göra mig illa, och att man önskar mig död. Jag kan inte andas ordentligt genom näsan (skulle behöva operation), så jag spolar igenom bihålorna varje morgon och kväll. Det är nog huvudorsaken till den ständigt återkommande skådespelsdetaljen med ”snormarkeringen”. Allt som är äckligt är ju tacksamt. De uthängda ärmarna på tröjan jag har på på bilden bredvid finns härmat av många. Bl.a. kvinnan på omslaget. Just det skådespelet refererar f.ö. till ett foto på hur Robert 1970 dras bort av två poliser. Man insinuerar med det att jag skulle vara en skurk som behöver tas. Som man kan se blandar man in allt möjligt av Roberts saker i det man gör mot mig. P.g.a. öknamnsstorlanseringen av Robert och mig som ”röda och grå parhästarna”, finns t.ex. mycket användning av grått och rött i klädsel. [Det behövs extremt mycket illvilja och en spattig fantasi för att kunna göra Robert till kommunist och mig nazist, men det ser ut till att man ljugit och fabricerat det dithän. Det finns ingenting jag nånsin uttryckt som skulle ge skäl till detta grova förtal. Någon: Säg det rakt ut så jag kan polisanmäla det! Det är vansinnigt sjukt.] Vi har också ett nationalitetstema, med användning av gult och blått - för Sverige - eller rött, vitt och blått (T-tröjan på bilden) - för Norge, och mig. Från förvärrningen av mina skador, 2007, blev livet oöverstigligt svårt för mig, så jag kunde t.ex. inte längre enkelt ta mig till klädaffärer, och köpa nya kläder. Då jag köpte min första elrullstol körde man igång psykningshetsen. Sen dess är det orsaken till att jag har svårt få köpt kläder. (I skrivande stund har jag för långt hår. Psykningarna är nu så Jag vill inte lägga ut fula bilder på mig själv, men måste för att psykningar skall bli begripliga. (Man får försöka göra det så "vetenskapligt" det går.)    intensiva att vad jag än behöver göra ute blir… - för svårt. Jag ger mig numera bara ut när jag måste.) Fram tills vintern 2013 har jag haft byxor med hål i, när jag varit ute. (Trots ett stort arv på bankkontot.) Detta är också något man kan se hur det härmpsykas.  [Dels förde jag också är totalt ofåfäng, vilket hänger ihop med min autism och påverkan av Robert.] Förde man tycker att jag är flummig - fastän jag inte varit stereotypenligt klätt så sedan jag var nitton - är ”hippietemat”/”flumtemat” också återkommande. Det är många psykningar som alluderar på ”högtsvävande overkligheter”. Händerna-på-ryggen-plutten, som jag ritat efter HW’s målning, har grönt gräs som himmelbakgrund, och himmelsblått som jord.  [Om man har tankar och upplevelser åt det andliga hållet är det automatiskt "flum" i den superytliga stereotypvärlden man lever i.] Det beror dels på en gammal nonsensvers och dels till hur jag 2007 tillägnade Spelar ingen roll till Robert, Ola Magnell (för hur han influerat min diktskrivning på 90-talet) och Kay Pollak - och specifikt hur jag skrivit om filmen Så som i himmelen. (Jag lyssnar inte på Ola Magnell sedan början av 2000-talet och har inte läst Kay Pollak sedan 2007.) Det finns alla möjliga sådana pekningar till saker jag gillat, skrivit om, eller hur jag nån gång sett ut, eller vad jag nån gång gjort. Varenda liten gnutta av information (och desinformation - feltolkning) om mig används. Det blir väldigt konstigt när det handlar om saker som ligger 10, 20 eller 30 år tillbaka i tid… Innan det blev populärt att härmpsyka mig utifrån det, har jag ibland brukat ha nån väska eller plastpåse, över axeln. Se kortet på nästa sida! ”Axel-härmpsykningen” är alltså också en variant som finns med i bilderna. Korten bredvid [- Kort som finns i boken, men jag inte vill lägga ut sedan jag inte ser klok ut.] är tagna av Robert och min gemensamma vän under många år, ”G”. (Hon är en av de jag skriver om i förordet, och hon har själv gjort ”psyktjänst” några gånger. [Det känns väldigt sorgligt och märkligt sedan vi haft så mycket fint förr.]) Hur som helst har hon tagit väldigt många kort på Robert och mig. Jag har brukat ha en spänning när jag fotats, som tagit sig uttrycket att jag tryckt tungan mot kinden. – Bara en nervös grej. Hur som helst har folk tydligen fått se dessa bilder, för som man kan se gör många en ”tunga-mot-kind-härmpsykning”. I dagböckerna har jag beskrivit ett antal psykningar som är gjorda utifrån att man har insyn i min dator. Det finns något sådant exempel med bland bilderna.      För att inte tvingas montera om bilderna, som de finns i Track A-dagbok 7, har jag låtit sidorna komma i samma följd som där. Därför börjar det med ett antal hand-i-hand-psykningar (HIHpsykningar), följt av ett antal händerna-på-ryggen-psykningar (HPR-psykningar) och några andra varianter. Efterhand kommer bilderna mera i rätt följd och daterade, fram till de senaste, nu från Juni 2016. (De som också kommer finnas i Track A-dagbok 8.) Från sidan 120 följer psykningbilder från de tidigare böckerna. Från Track A serier fram till Track A-dagbok 6. Jag har inte tagit in bilder på tidigare psykningar, som skulle kräva längre förklaringar. Det finns alltså många flera i de tidigare böckerna. Som man förstår, om man läser mina dagböcker, är psykningssituationerna som finns uppfångade här, bara en bråkdel av en bråkdel av vad jag utsatts för. Jag har valt ut dagboksbeskrivningarna till några få av bilderna, och lagt de efter bildsidorna, från sidan 145. I bildsidorna är dessa situationer markerade med en röd asterisk. Det är mycket som här inte får sin förklaring, sedan jag inte har med alla dagboksbeskrivningar.     Efter detta följer alltså 77 psykningsbildsidor. Här är elva.   Han med ansiktsmasken på bokomslaget. Plus upprepad kommunpsykning.   När hemtjänst gör psyktjänst.        Fyra bildsidor med lång text.

Tre psykningsbildsidor som inte finns i Dokumentation av en masspsykos, utan är ur Track A-dagbok 9: Viral hets - masspsykos.

 

Om någon vill hjälpa mig, kontakta mig! Det är definitivt unikt att någon utsatts för något sådant och samtidigt dokumenterat det så grundligt som jag har. Och det enda jag har gjort är att skriva opopulära sanningar.

Även om jag vore vad man har mig till - vad nu det precis är (det vet ju bara alla utom jag) - så vore det som pågår inte något annat än barbariskt. Ett tyranni mot en individ är också ett tyranni. Det är inte välfärd så länge alla inte är med. Jag är pressad utanför allt som är självklart för alla. (Och som var det för mig tills 2007.) Ett liv i "fängelse" med konstant psykisk tortyr.
Ett pågående "lönnmord", som jag kallar det i förordet. Hur kan något sådant pågå och rättfärdigas?
Något olagligt sanktionerat från toppen. (Som utgår från en härva av lögner.) Det är absolut en unik situation. En väldigt avslöjande unik situation.
I slutändan ser jag ut att vara den enda laglydiga medborgaren, sedan alla andra springer med i flocken med den laglösa "aktiviteten" - masspsykosen.
 

©Torger Berstad | www.lanterna.nu