Stycke ur Track A-dagbok 4 | Lanterna, Torger Berstad

Stycke ur Track A-dagbok 4 Hets och förföljelse.

Innehållspunkten Lite om farsan, mig och Aspergers. Att inte spela. Hal pratar känslor. UFO-serie.
(Innehållet går över sex sidor. En del är ointressant, en del är problematiskt eller sånt jag inte vill dela, så jag har klippt bort mycket. Jag tar också bara in två av teckningarna.)

...
Att det är två gör det genast svårare att klara prata ok, så jag klarade inget naturligt kallprat idag. Det känns alltid som ett nederlag, som jag anklagar mig själv för, när jag inte klarar möten. Så har det varit hela livet. Nu är det alla tankar om att "De tror jag är en skummis!" som ställer till det också. Men farsan hade ju en totalt horribel självanklagelse för hur han inte klarade möten. Det var verkligen kramp långt värre än jag har. Så jag har väl präglats av hans problem. Han försökte säga nåt skämtsamt ute till kypare eller hotellpersonal, och "konstaterade" alltid efteråt att "Det gick inte riktigt hem." ungefär. Och en verklig ruggig kramp i försöken och självanklagelsen efteråt. Jag har skrivit förr om hans sociala svårigheter. Tandläkare är ett av de yrken som är listade som olämpliga för Aspergare. Fast han hade ett finkänsligare handlag än nån annan jag nånsin mött. Fast socialt var det katastrof.
Det blir konstigt när de vill säga nåt om det fina vädret också. För mig är det ju inte så fint. Jag har samma "termostatproblem" som farsan här på stekheta vinden, där jag ju heller inte får vädra så mycket jag vill. Man får bara ta 20 minuter i stöten pga. ventilationen. Då jag hade flytthjälp till Norge 2008 trodde f.d. kompisen (inte så väldigt "kompis") inte att jag hade fotskadan. Jag har förstått detta i efterhand. Precis som jag förstått annat med fördröjning. Han sa t.ex. flera gånger att om man mådde psykiskt dåligt (som han kunde identifiera sig med) så kunde man åtminstone öppna fönstren, om man inte gick ut. Först förstått i år att han heller inte har trott "ventilationsanläggningsregeln". Jag skulle förstås ha fönstret öppet hela tiden här om det inte vore för regeln.

P.S. Jag spänner till när det blir "fint-väder-kallprat" sen jag småmobbats förr p.g.a. en vers från 2001, om hur jag föredrog regn framför sol, pga. handikappsituationen ("burfågel"). ("Markera den och tryck delete" om solen. Avdelningen Snipp snapp handikapp.) Jag har haft versen på hemsidan för inte så länge sedan. Har så lite att välja på från det som hör till Sagan om Snurreplutt, sedan det är allmänt svaga verser.
[Uteslutet stycke.]

...
Jag har förminskat mig själv bra mycket med den boken. Men just hur jag t.ex. använt diminutivform på en e-postadress (tanklöst) och här gör mig till plutt har lite av sin förklaring i att morsan kom från Sudettyskland. Inget land i världen använder diminutiv som något positivt mera än Tjeckien. Så det har funnits en del sånt i min barndom.
Nu slog det mig att Snurreplutt skall ha klättrat upp förde jag sagt i videon hur HW målat mig som en plutt med händerna på ryggen. Det har funnits pluttpsykning och HW har tagit fäste vid det där. Det skall vara bara av nedrig nyfikenhet som man vill kolla länken. I stället för den dåliga "anti-sol-versen" har jag nu den dåliga versen bredvid [Dålig sinnesstämning] till handikapavdelningen – där alltså kortet på mig och farsan finns i början.
Jag har skrivit förr om hån ukuleleartisten Tiny Tim fick genom sitt förminskningsnamn. Som om man ber om det… Han var verkligen nånting. Jag blev helfascinerad. Det var inlysande att höra en radiointervju med Zappa där intervjuaren menade att Tiny Tim spelade hur han var, men Zappa kunde säga att han verkligen var sån. Det skulle aldrig falla mig in att tro han spelade. Det märks (för mig) att han verkligen genuint är som han är. Det för tanken till hur man vill tro att jag spelar.
[Uteslutet stycke.]

15:25 nu. Kollar långa videon nu, och jag är ju rätt tidigt inom ortopeden jag spelade upp aggression inför, vid ett läbbigt möte 2002. Så det kan väl också väcka intresse för handikappbiten på hemsidan? Men jag har nu också bytt till mera barnaktiga, harmlösare teckningar på presentationen av K3. [Track A-dagbok 2] Nöjd med det nu. Har bl.a. teckningen över. (Jag tänkte sen att den kanske är bra om man ser det som att jag inte tar mig själv för högtidligt.)
Läst kap. 15 i Johannesevangeliet. Om "Hjälparen" som skall komma efter Jesus. I nästa kapitel är det Robert hade på Hitler/Nixon-ID-kortet. "En liten tid och I sen mig icke…"
16:51 Läbbig hetta, och snart börjar den öronbedövande rockmusiken. De har soundcheckat.
[Uteslutet stycke.]

23/5 Innedag
Vaknade av att det var olidligt varmt, och gick upp och öppnade fönster.
[Uteslutet stycke.]

Jag drömde nåt intressant. Såg slutet på 2001 En rymdodyssé i går. Plus Johannesevangeliet. Om uppståndelse och om hur Jesus säger han skall visa sig för de som tror på honom. Jag undrade kring "visa sig" – finns det nån möjlighet att man skulle kunna få en syn, undrar man hoppfullt. Så halvvaket började jag tänka om drömmen var en sorts syn. Men det var inte Jesus. I slutet på 2001… är avsnittet Venus och bortom oändligheten – tror jag det heter. Han far genom skikt, och sen har skikten bytt från horisontalt till vertikalt. Och sen det surrealistiska och döden. I drömmen gjorde jag (eller vi enligt min metod) nåt på onormalt sätt. Typ vetenskapligt inte som det brukar göras. Det innebar att en man, som var begraven i jorden, stående, med armarna utsträckta (som korsfäst), grävdes fram. Tänkt kring "uppståndelse på yttersta dagen". Det var en tjej som var med när det enligt min idé gjordes så. (Hur det nu var vad det nu var, annars skulle göras.) Tänkte i går även på min gif-animation: Levande begravs i andras sopor. En pekning till mot Nya Testamentet var att då det typ var gjort var nåt kanske gängligt i lederna. Det var ingen människa nu. Luftihålighetsglipor i "led" som hörde till en åsna. Jag har tänkt att det var helt ok att Patti Smith red in i Jerusalem på en åsna. (Filmen.) Efter att ha tänkt på det som hybris förr. Och: "Det skulle jag också vilja göra."
När jag nu kommer i kontakt med det undermedvetna, när jag beskriver drömmen, nuddade jag vid annat jag drömde, som jag inte kan komma ihåg nu.
Matade nu kajan.
[Uteslutet stycke.]

Den en sidas serien på förra sidan [Hal pratar känslor.] är från 2006 och finns i En penna fick på känn. Min nojighet i kontakter förr. Även det har härmpsykats – i Norge. (K2)
[Uteslutet stycke.]

...
En viktig tanke, som jag nuddat förr. Jag är fullständigt otrolig till att internalisera och suga åt mig av intryck. Den sortens känslighet är bra i det konstnärliga, men inte i annat. Så att:
När jag behandlas som varande en skurkmissbrukare (som det t.ex. väldigt pregnant var i Norge), så känner jag mig som om jag vore det… Det är heltokigt, men det blir så för mig.
Och: När jag känner mig som om jag vore nåt sånt blir ju också mitt beteende (kropps- språk, kommunikation) därefter. Så att jag själv känner att "det syns på mig att jag är…" (det jag inte är).
Det är verkligen det ruggiga, som blev extratydligt (smärtsamt) i Norge: Jag är en fullständigt skötsam människa som aldrig gjort nåt ont i mitt liv, men jag känner mig som det jag behandlas som… Jag har beskrivit förr hur också intryck från TV direkt påverkar mig. Min skrivstil, talstil, spelstil… antar direkt samma form som det jag just sett. En omedelbar "smittoeffekt".
Kring 2003 och 2004, då jag mådde ruggigt, hade jag kvar mitt då jättelånga skägg alldeles för länge – Robert tyckte det var bra att jag kände att jag är annorlunda. Jag håller inte med. Den sista tiden led jag konstant när jag var ute bland folk: Tänkte hela tiden "Jag ser ut som en missbrukare. De tror jag är en missbrukare." Och när man ändå är skadat av att ha fått den falska stämpeln tryckt på sig är det ju heltokigt att ha en underlig skägghantering som gör att man ser så ut. Jag knöt ihop skägget. (Jag tar inte in kort på hur det såg ut. Finns tidigare.)
Den en sidas serien på förra sidan är också från 2006 och ur En penna fick på känn. [En annan rymdgrej.] I förklaringstexten bakerst i boken har jag skrivit nåt som igen är onödigt dumt mot värmlänningar. (Serien är ju också lite "människofientlig", som jag var då.) Idén kom från hur man behandlat Robert.
[Uteslutet stycke.]

Seriesidan är en av teckningarna [ett förlag] använt. Jag har beskrivit innan hur de gått loss på mig. Tyvärr ligger mina bilder (som de dessutom proportionsförvrängt) fortfarande ute. Trodde innan att detta äntligen var borta, men fastän sidorna är borta ligger bilderna kvar. Serien var också prima bränsle till den där serietecknaren jag då hade brevkontakt med, som gått (och fortfarande går, tror jag…) loss på mig inte bara i brev, utan i publicerade serier.
Det har inte blivit till att jag tagit mig an megainsatsen han gjort. Då trodde jag att det bara var typ personer med en surrealistisk och morbid bildvärld som ville gå loss på mig. Men han följdes ju av en drös andra, i mina kontaktförsök efteråt. Fram tills det jag har nu – och förstår att alla reagerar så på mig. – Givet vad som funnits och finns om Robert – i vilken grad det påverkar. Det kan jag inte veta.
(Robert hade ju just dött 2006, och jag klamrade efter kontakt med illusionsdistansförälskelser med olika kvinnor. Jag var inte förälskad i serietecknaren, sen jag är hetero. Robert och min gemensamma vän G fiskade dock efter det… [P.S. Grammatiskt tvetydigt: Robert har inte fiskat.] Hon har gjort det förr med. Och säkert sagt spännande saker vidare… Om jag blivit dragen mot nån man har det aldrig varit på ett sexuellt plan. Inga såna fantasier. Jag är sjuk på att behöva förklara detta.)