16/4 Innedag. Ny HPRPsykning. Grått och vinrött.
Sover inte pga. ventilationen, och kajan jag matar nu väcker mig redan innan 7 och kallar sen oftare än en gång i timmen, så jag inte kan få vila. Drömde en helläbbig mardröm.
Fick verklig oro i går om situationen vid slussen. De fixar nån psykning varje gång. Jag sitter där och väntar på vad som skall hända. En kvinna gick till antikhandlardörren på andra sidan kanalen, och tog i den stängda dörren. Han öppnar efter tre, tror jag. Jag var själv vid dörren, och tog kanske i den. Hade tänkt om jag skulle gå in och se just med tanke på alla psykningar som sker där. – Som jag har tolkat som att antikhandlaren kanske sagt att jag kanske stulit nåt. Sen man har mig – en människa som aldrig skulle kunna stjäla nåt – till att vara tjuv också… Jag minns obehaget en dag jag var där och var längst in. Det är som en trång gång, och jag tänkte just att sedan man så lätt skulle kunna stoppa nåt litet på sig kanske man kunde lägga nåt sånt på mig. Det var ett obehag med en tanke åt det hållet. Sen ingen tittade in efter mig heller. Väl, som det kan verka av allt insinuationsskådespel där, så kanske man lagt nåt sånt på mig. Om nåt har försvunnit kan man tänkas göra det. I K2 [Track A serier] har jag beskrivit den brottsliga fabrikationen med rullatortanten, där jag bokstavligen gjorts till portmonnätjuv. En totalmardröm. [P.S. Jag har funnit ut det indirekt, genom psykningsskådespel efteråt. Båda i Norge och här.] Så nu är jag rädd för repris. Att man är så kåta på att ta mig på nåt sätt att man skulle kunna fabricera nåt.
Jag satt helt kort. Först det ovanliga att nån kommer och känner på den stängda dörren, och sen det ovanliga att antikhandlaren kommer ut och låser dörren (aldrig sett förr) och går i väg med ett paket. Min skräcktanke: Tänk om detta är planerat. Sedan man ju faktiskt tror att jag är en skurktyp kan de också vara dumma nog att tro att jag följer kvinnans exempel och går till dörren – och bryter mig in… Vad vet jag… Och jag tänker om det skulle kunna vara en signal till honom inne att "Nu sitter han där ute." Sen går han med sitt paket. Och sen ljuger man om mig. Att jag "igen" (om det redan skulle ha ljugits) varit och tagit nåt. Det är skräcken med att nåt så diaboliskt faktiskt skedde i Norge som gör mig verkligen rädd nåt sånt. Som jag skrivit har människor verkligen inga spärrar, utan kan hitta på hur korrupta och brottsliga handlingar som helst (när de vet de kommer undan med det). Det är faktiskt det som skiljer mig från majoriteten; att jag inte kan göra den sortens sjuka handlingar som de flesta tydligen är kapabla till. Hur man vill ägna sig åt psykningsskådespel, så allmänt, visar det. Alla vill ju göra detta sjuka.