Annars ville jag klämma in nåt jag fann då jag kollade en SvD-artikel innan. Det är om hela snurren med Lena Andersson och Roy Andersson, som sägs vara figuren Hugo Rask. Journalisten hade en parallell med Hjalmar Söderberg. Stycket:

"Jag ogillar i hög grad en metod, vars försåtlighet ligger i öppen dag, då den tillåter personliga angrepp utan att lämna den angripne möjlighet till självförsvar", skrev en recensent. Det hade inte ens att göra med att jag (precis som väldigt många andra människor som tillhörde Stockholms kulturliv, eller som bara hade tillgång till internet) snart hörde ryktena om att Hugo Rask skulle ha en levande förebild.

Precis som man klistrat en "verklig förebild" – mig - på diverse figurer. Och sen det är "bara konst", och inte nog explicit, får jag ingen chans att ens försvara mig. Och det läbbiga med att jag förstått denna kittling hos folk, när de får reda på att det finns "en verklig förebild".