Stycke ur Track A-dagbok 6 Föremål för en sorts masspsykos.

Innehållspunkten Är det inte lite konstigt att ingen nånsin sett den där "illbattingen" varken berusad eller i nåt bråk?
(Inte hela stycket.)

...
Nu fattade jag (tyvärr, får jag kanske säga…) en annan sak på riktigt, när jag nu satt i taxin i dessa tankar. I Öppningar till grottan finns ju tramsversen Rattfyllerivisa, som är tänkt till melodin Turalleri. Den enda referensen till verkligheten där är den smärtsamma (dödsskrämmande på en resa) erfarenheten av min far körande rattfull. Jag skulle aldrig i livet köra rattfull. Chauffören hade den högsta, mest påfrestande musiken jag nånsin upplevt i en taxi medan jag förstod nåt viktigt. Radio Rix, med diskoduns. Jag var så skärrad att jag undrade om jag skulle be honom stänga av. Har velat det förr med, men jag vågar inte. De tror ju att jag är Gudvetvad – nåt farligt – så jag vågar inte för det skälet – som jag tänkte nu. Med Aspergers är det förståeligt, men jag genomled i stället. Han körde fort och ryckigt dessutom. Men det slog mig nu hur man tydligen dragit världens växlar - långt mera än jag tänkt innan - på min Rattfyllerivisa. Jag tänkte på hur den första psykologen på Vuxenhabiliteringen 2007 sagt att saker i böckerna var fabuleringar också. Mycket i serien är ju uppenbart det. Men andra har tydligen tagit allt innehåll i min otroligt omogna tramsvisa på fullaste allvar. Texten: Nu tar vi en nubbe och sen skall vi dra. Rattfylleri, rattfyllera. Och bjur ni på’en till så tackar vi ja. Rattfyllerhopsasa. Och träffar vi snuten så ger vi’n på truten. Rattfylleri, rattfyllera. Sen bär det i väg till psykakuten. Rattfyllerhopsasa. Arselhjärnorna har fått detta till att jag skulle ha kört rattfull, men inte bara det. De tror också att jag är någon som skulle kunna (eller vilja) ge "snuten på truten". Och jag har inte slagit en människa i mitt liv. I couldn’t hurt a fly. Det enda från verkligheten är att jag själv bett om att hämtas till psykakuten, några få gånger på 90-talet.
Men det slog mig nu att det är denna tramsvisa som gett HW hans "underlag" för att göra mig till en boxare och kalla mig en "riktig slugger". Är det inte lite konstigt att ingen nånsin sett den där "illbattingen" varken berusad eller i nåt bråk?

 



©Torger Berstad | www.lanterna.nu