Jag skriver först om Karl Ove Knausgårds artikel i DN.

...
Han frågade varför det finns så mycket hat i Sverige, och varför alla är så rädda för att säga nåt. Hur man vill ha en klar gräns mellan gott och ont, så att verklighetens nyanser inte ens får skildras i bokform. Han hade jämförts med Anders Bering Breivik... Jag har skrivit i K1 om hur två hemtjänstare tittade på mig vid ICA, precis då han tagits. De tittade på mig två gånger, som om jag vore någon som han… Jag hälsade, de bara glodde. Och de har spridit sitt gift i hem och hushåll i Karlstad… Det är terrorism.

Började tänka på att lägga ut det över på hemsidan…
Jag har liksågott beställt en virveltrumma och cymbal. Jag har velat ha det så länge nu. Kostar 4500:- Dyrare än jag tänkt, sen stativ också kostar. Knausgård spelade ju trummor också. Jag har inte fått lust att läsa hans böcker av att ha hört honom på tv och som sommarpratare. Men artikeln satte i gång hjulen i huvudet på mig.
Och här är jag; en fånge i ett välfärdsland – en fånge utsatt för dagliga i system satta trakasserier, som inte får vård… Humpar runt här på kryckor och har inte friheten att ens åka ut i min egeninköpta elrullstol, när jag vill… Vad är det för nånting?! Ett barbari.

Jag vill inte fortsätta med kommunjournalen. [P.S. Jag har gått igenom och kommenterat den i boken.] Vet jag klarar det nu, men måste ta det långsamt. Det blir inte jättemycket jobb, men det är ruggigt att tänka tillbaka på det.
Men det riktiga svineriet jag befinner mig i nu, har inletts där. När jag kom ut med en egeninköpt elrullstol satte de i gång.

©Torger Berstad | www.lanterna.nu