Just precis. De påade för ett program om judeförintelsen, och talade om hur tyska folket godtog allt grövre påhopp. Ingen protesterade. Vad är det för skillnad på det och vansinnet mot mig? Man gör allt grövre påhopp på tv, på nätet och IRL, och alla tycker det är som det skall, och alla hänger med.
Jag har just läst kapitlet i Lukasevangeliet där Jesus är i sin hemstad, Nazareth, och får en lynchmobb efter sig. Hur de driver honom upp en klippa, och ut mot en brant, för att han skall falla i döden. Jag såg på tysk tv hur de talade om att folk förr (däromkring i varje fall) brukade ta livet av oönskvärda individer så. Det blir inte så handgripligt, som att döda med vapen eller våld, utan massan pressar honom över kanten, och det blir mera oklart ”vem som gjort det”.
Det är motsvarande hur man samsas om att knäcka mig nu. Alla deltar, och det är inte ens nåt det går bevisa.
Jag har skrivit förr om hur jag sett den bibelscenen på tv som barn. Gissningsvis ur Pasolinis film Matteus-evangeliet. (P.S. 21/12 -16: Det är ändå från en annan film.) Men jag tror de stängt av tv:n, för jag såg inte hur Jesus kunde rädda sig, och gå igenom hopen, utan min bild – som etsats fast sedan då – är att personen (som jag inte förstod att var Jesus – utan jag fattade det 2014 då jag läste NT) åts upp av hopen, vid branten. Detta skulle inte ha etsat sig fast i mig, som det gjorde, om inte för att jag identifierade mig med situationen. Jag har blivit stigmatiserad redan i tidig barndom.

©Torger Berstad | www.lanterna.nu