12:50 Jag gav efter för att åka ut och få lite luft, men det är bara inte värt det. Jag vet nån finns där så snart jag trillar ut stolen, och där kommer en gubbe från viadukten hejdlöst flinande, med händerna på ryggen. Det var massa glas på trottoaren. En allvarlig muttrande kvinna kom. Kanske sen man ser hur jag talar för mig själv lite. Men vid viaduktbron kommer alltid insats. En lång, smal, ung kille kom, så jag fick styra undan. För påfallande allvarlig. (Minnet av den hatiska tjejen som stod där sist är etsat i minnet.) Han hade engelska flaggan på nedre delen av vänstra byxbenet. Väldigt tajta jeans. Jag fick tänka lite innan jag fattade. Bilden på nästa sida, med Robert med amerikanska och svenska flaggan som byxben, var en jag hade framme och tänkte på om jag skulle ta in i boken. [Jag jobbade med Robert Jäppinens texter. Min dator är hackad, och det förekommer även psykningar utifrån saker jag har framme, och inte lagt ut eller delat.] Funnits på hemsidan [jappinen.se], med min beskrivning, som egentligen ger ett drastiskt intryck.
P.S. 17/3: Då jag nyss såg scenen i filmen Ryans dotter där den halte engelske soldaten anländer, fattade jag att detta är nåt de anspelade på med flaggan nere på vaden. Man reagerar ju på varje hemsideändring, och jag hade just lagt till filmfavoriter och staplat om, så att nu David Leans filmer, Ryans dotter och En resa till Indien är överst. Jag kallar de episka. Jag vet inte om de tolkar in krigspartiskhet i detta. Det är inte som det är det det handlar om alls i filmen. Jag har skrivit om hur jag identifierat mig med den halta soldaten, i hur han hånas i byn. Och han är traumatiserad.
Som med tjejen som var vid viaduktbron senast, har killens hatiska blick etsat sig fast i mig. Slut på tillägg 17/3.
(Skällande hunden gör just tjänst… [En psykningsvariant man infört i fjol: Villt skällande hund utanför dagligen.]) Väl, jag är bara för sjuk på detta. Jag tror jag letat förgäves efter hemsidetexten jag hade till emaljen – Roberts beskrivning – men lämnar plats för den.
P.S. 31/12 -16: Jag har antagligen texten nånstans på datorn, men hittar det inte nu, så jag skriver på nytt ungefär vad jag hade skrivit. Hur det var:
Jag är inte säker på det, men jag tror det kan ha varit 1982 som Robert ville se om han fortfarande kunde avväpna lynchningsstämningar, så som han gjort i sina aktioner förr. Detta var led i forskningen i människan. Han gjorde aldrig något som bröt mot lagen, men ville framprovocera hatet. Han har beskrivit hur han under hot blev ”som en filbunke” – totalt avspänd i stället för rädd och spänd – och att svar på tal kom automatiskt, utan att han tänkte vad han skulle svara. Om jag inte tar fel på tillfället så dokumenterar emaljmålningen hur han gick in i folkmassan vid ett tal för kärnvapen som Palme höll. Han bar ett plakat med texten ”Idioter (i hela världen) förena eder för kärnkraft och sysselsättning i helvete.”
Kvinnor puffade på sina män att gå på honom: ”Han kallar oss ju idioter!” En kille var med Robert, och de rev nu i honom. Han kunde fly genom att de släppte då Robert sa ”Trygghet även på gator och torg!”, den andra delen av en valparoll, som började ”Trygghet i ålderdomen.” Så han kunde fortfarande avväpna. Ingen gick på honom.