Stycke ur Track A-dagbok 8 Inom det allmänt orimligas gränser

Innehållspunkten ”Inom det allmänt orimligas gränser.” och ”Masel tov!”.

Jag tar in ett längre dagboksstycke, där jag skriver om några olika saker, från 9:e och 14/4 2016. Det handlar mest om ljudterror och psykningar:


...
Nu larmade de bredvid igen. De ljudterrorlarmar hela tiden nu. Ständigt. Drösvis gånger varje dag… Bredvid och under.
[Skriver kort om något annat.]
Nu håller de på bredvid i hörnet. När de är i hallen släpps ständigt nåt i golvet. Nu innan, då det skedde igen, gick jag till dörrkikhålet och tittade. Det var bra. Jag fick det synliga beviset på hur de ljudterrar. En ständig variant. De använder allt jag skrivit om. Sporras. Och detta har jag skrivit om. I kikhålet fick jag se att det var norrmannen som ”föreställer bög-Torger” [Jag är inte homosexuell, men det här är en del av "uppuchnervärlden" där jag gäller som allt möjligt jag aldrig varit. - Och psykas utifrån det jag aldrig varit.], som släppt en lös väska, med nåt i metall på den, i golvet, och stod och rotade i den. Man gör ju det inne och i midjehöjd, så det är bara en bra ljudterrormetod att då och då släppa en väska, med metall på, i golvet här ute, och krafsa runt, för att ljudstressa mig. Nu håller nån på där ute. Kommer ut igen. HÅRD dörrsmäll. Det är ständigt hårda dunsar och höga ljud där inne. (Blir en del lägenhetsslitage som kan tänkas se märkligt för senare hyresgäster, brukar jag tänka.) Och nu hörs prat. Innan hörde jag det t.o.m. med hörlurar på.

Väl. Hur som helst. Jag såg nu att ”bög-Torger-skådespelaren” verkligen går upp i sin roll. Han hade nämligen en ful rosa jacka… Han går och spelar ”bög-Torger” till och med ute bland folk…
[P.S. Knappast. Men redan att göra det i hallen, i hopp om att jag tittar i dörrkikhålet och lyssnar på allt psyka-Torger-skådespel... Det är tydligen värt det oberoende av om pikarna går in.]
Det är bara en fullständigt förryckt teater kring mig.
Jag lägger här in innehållspunkten jag lade ut, och det jag skrev till under. (Nu stressknackade de hypersnabbt i väggen. De gör det tydligt att det handlar om att stressa mig genom att göra såna snabba knackningar. Stressknackningar. Nu innan svarade jag och knackade likadant tillbaka.)
Ok. Innehållspunkten:
P.S. 11/1 -17: Jag har igen inte tänkt på att det ju blir omöjligt för mig, när jag monterar boken, att minnas vilken innehållspunkt det var. De är 71 nu… Jag kan inte böka igenom det för att eventuellt hitta det. Innan har det inte gått så lång tid från då jag skrivit tills jag monterat böckerna. Väldigt tråkigt. Slut på P.S.

Det kändes rätt skriva till det på slutet. Och de som ljuger om mig är ju bl.a. mina grannar här. [Många måste ljuga för att "ekvationen skall gå ihop" om mig. Om grannarna bara skulle rapportera det som faktiskt sker skulle det inte gå ihop, så de är bland alla som måste hitta på saker och överdriva. Många med beröringsyta till mig skall ha mutats att ljuga.]
Han under kör nu med sin spela-bara-på-en-ton-väldigt-länge-basunderligheter då jag just lagt ut det. Han jobbar för hyran… Ulvsbygrabben.
De håller på här bredvid nu. 21:39. Man får ingen ro alls.
Stycket i fet stil om barndomen (nu knackade de i väggen) gav väl inspiration till att jag fick se en kvinna i svart [Jag psykas direkt utifrån vad jag än lägger ut på hemsidan. Dessutom är min dator hackad, så man "reagerar" på saker, med ljudterror, t.o.m. innan jag hunnit lägga ut det i bland.] (mera knackning) med en gigantisk svart barnvagn (mycket dunkning nu) komma på bron. Aldrig sett en så stor. [Bland olika "populära psykningsvarianter" är "barnförnedringsvarianten": Göra mig till barn. Ofta får vuxna sina barn att göra "psykningsuppgifter" mot mig.] Det bara mera och mera populära barnförnedringsspåret. Förutom monsterspåret då. Och bögspåret. Och berusningsspåret. Alltihop spår utifrån
O V E R K L I G H E T E R.

Tittade på Shtisel. Jag har inget liv. Mitt liv nu är bara tortyr. Instängd med megatortyr konstant… Det är horribelt så det… liknar inget. Det totala vanvett. Världen är fullständigt sinnessjuk utifrån mig.

Det är rimligt att Elgiganten gett mig en laptop de mixtrat med – fixat insyn. Då jag kom hem från Norge 2013 psykades jag ju som sjutton av personal och andra då jag fick köpa spis där.
Jag skriver ”rimligt”, men uttrycket som bör in är det jag använt ofta: Inom det allmänt orimligas gränser. Det är där jag tvingas leva hela tiden nu…

Det låter massa under med. Nu igen med smällar i rör och spolningar. De är alla i 200 knyck. Det verkar som de körde i gång värre nu då jag skrev. Väl, det gjorde de, men det var väl troligen just förde jag skriver. Antingen de kan läsa det eller ”bara” hör det.
Och nu inne i oisolerade hörnan igen… [Det är ljudpsykningar ständigt i det hörnet. Saker som smäller eller skenbart fallen in mot väggen. Jag reagerar allt mindre på det, som tur är. Brukar aldrig göra ge-igen-ljud - det är bara dumt.] Jag har bara lust ge igen.
21:50 nu. Äntligen mörkt. Hur skall jag stå ut denna sommaren?

14/4 Masel tov!
(11:17) Åt för litet kvällsmat, så jag var uppe först 02:10 och åt, och sen vid 05 igen. En brödbit i tillägg till morgonäpplet. Jag är vaken när jag behöver vila ut, sen jag väntar på psykljud, och det kommer alltid ljud, som gör mig klarvaken. Så jag är helt kvaddat av utmattning/sömnlöshet.
Tror jag fått magproblem. Låg och bara led, och faktiskt kved, medan försökte vila upp. Gav upp igen vid 9:30.
Drömde att jag var med en grupp på en naturutflykt. Plötsligt hade jag tagit en stig, längs en sjö, rakt fram, när gruppen vikit upp till höger. Upptäckte det. Minns inte sen vad det var med gruppen. Det jag minns är nåt jag drömt förr också. (Nu händer det igen: ”Drömruschen”. Jag kommer i kontakt med gamla drömmar jag inte mints. Kom på en med en lång vandring över en kulle. En sorts tävling. Man kommer i kontakt med det undermedvetna.) Jag minns att jag tänkte med förvåning att jag inte borde kunnat gå denna långa, fina promenaden med min fotskada. Som jag tagit fel om den. Glädje att ändå kunna gå.

Det är en psykningsgrej jag missat skriva ner, som hände för ca en vecka sedan, då jag hade min ljudinspelare på kylskåpet. Batteriet hade laddat ut, så att den pipit högt där i hörnet. Och jag hade sagt högt till flaskskramlaren där bak att jag spelade in dom. Sen piper det också när jag sätter i gång den. De hade då, som svar, fixat in nån sak som de gjorde pipljud med. Oregelbundet. Nåt som pep när man tryckte på det. Höll på så ett tag.

Då jag matade kajorna första gången kom en tjej med hundar, i orange och svart. [Det är psykningsskytteltrafik utanför. Så snart jag är i fönstret. Jag beskriver detta i förorden och i inledningen till psykningsbildsidorna.]Samma färger som Naturtidskriftsomslaget [Alla möjliga är on my case.], så det kan stärka att de läser mig här på laptoppen.

13:16 De var högljudda i hallen, och jag gick för att se i kikhålet. Antar det var A som talade till den norska killen i rosa. Han stod så han, i kroppsspråket, såg precis ut som jag sett ut (ser ut), när jag stått och t.ex. lyssnat på Robert. Har kort på det. Han liksom bugar underdånig. Sen bryter den andra rösten ut i… hebreiska… Det är sant. De har nog hört mig gå till dörren. (Satt vid datorn och skulle ha hört ändå.) Hur som helst är det sista som sägs ”Masel tov!”. Det är det ”gratulerar!” man säger när nån gift sig, så det har sagts massa gånger på Shtisel. Senast i går. Så då har de nu detaljpsykat utifrån det. Jag vet inte om det var andra begripliga hebreiska ord innan. Det var bara nåt som inte var svenska, avslutande med ”Masel tov!”. Killen stod där med sin cykel. Den dunkade i min dörr då han tog in den.

19:58 Anledningen till att jag fått magproblem är förstås att de kör så hårt på ljudterror att jag är konstant i spänn för det. Det är aldrig tyst där inne. Nyss kom igen en av de där tunga dunsarna. (Som om man körde nåt med tunga vikter dunsande mot golvet. Tränar nån för OS?)
Jag har på min bandspelare. Jag tror de vet det. Lite mindre demonstrativt, men ständigt knackningar och skit. Men jag svarade på dunsen med att dunka gitarren där i golvet.
Sen är det så att varenda gång jag lägger ut nåt – oberoende av hur obetydlig ändringen är (räcker med att lägga till ett komma) – så besvaras det alltid helt pålitligt – med ljud i oisolerade hörnan. Mina böcker är ju ”manualer”. [Sedan jag skriver så i detalj om allt, och man läser det, blir det som om jag ger manualer för vad som är effektiva psykningar.] De har läst hur jag skrivit om det.



©Torger Berstad | www.lanterna.nu