Stycke ur Track A-dagbok 8 | Lanterna, Torger Berstad

Stycke ur Track A-dagbok 8 Inom det allmänt orimligas gränser

Innehållspunkten Det är ju just att de inte kan godta att de har fel - nånsin i nåt - som är problemet.

Det börjar med en typisk beskrivning av fem-våningar-ner-psykningarna, som man kör hårt med.

... Vi var på cykelsemester till Holland. Så de ville nog spela honom. Den orangea killen var slussvaktkille. De har orangea T-tröjor. Men det är just så det vill bli; att när man studerar en ”kanske-psykning” strömmar en annan uppenbar till. En kille i rosa T-tröja på två kryckor, med nån sorts knästöd, och en bandagelapp i knävecket. De ser mig ju på mina kryckor. Sen kanske bögtemat aktualiserats av att jag beställt ett andra hjärtsmycke.
Redan bärnstens-hjärtat ”bevisar ju att jag är bög” – förstås… Jag har visserligen ingen lust att ha sex med män, men om ALLA säger det – och ALLA säger det om och om och om och om och om och om och om och om igen….så….. Jag har visserligen
ingen lust att ha sex med män, men ALLA kan ju inte ha fel? - Om och om och om och om och om och om och om och om igen….? *Nej, det är ju just att de inte kan godta att de har fel* – nånsin, i nåt – som är problemet. Då kan det bli fel i det oändliga. (Mot en** isolerat individ i varje fall.)