Jag tar bara den läbbiga polletten. Den kommer i slutet av beskrivningen av drömmen:

Har letat reda på lappen med drömmen. Egentligen behöver man ju skriva ner det snabbast möjligt, sen man glömmer. Jag hade glömt nåt verkligen intressant, som finns på lappen. Debora Kerr spelade en traditionell amerikansk småborgerlig hemmafru i filmen. Jag har blivit typ förälskad i henne i Te och sympati och Iguanans natt. I båda spelar hon sensibla, moraliskt fina, och insiktsfulla kvinnor, och det andliga finns med i Iguanans natt. Med Iguanans natt finns kopplingen till det horribla museet gjorde mot mig vid Robertutställningen. Det återknöts till det på vårdcentralen i går, i en läbbig situation.
Det får komma uppstyckat beskrivet nu. Min läkare tittade in i min bak. Dessutom spelade han som om han vore en homosexuell (lite finkänslig dady-typ) då vi talades sen. Museet har knutit an till Vem är rädd för Virginia Wolf, och kopplat till hur jag på cd-bladet [till boken Spelar ingen roll] rekommenderat filmer baserade på pjäser av Tennesse Williams, som Iguanans natt är. Vem är rädd för Virginia Wolf handlar om ett par som bråkar, och det är nåt med sexuell… avvikelse. Jag har inte koll. Men jag har ju sedan funnit ut att Tennesse Williams var homosexuell, och att det egentligen handlar om ett homosexuellt par.
Här har de gjort mig och Robert till ett sånt par. Det är till att spy av och gör mig ursinnig. De ”vet” jag är nåt jag aldrig varit… Och min läkare spelar utifrån det…
Men sen är det ju prästens voodoohappening vid invigningen. En totalt ruggig grej.
För enkelhets skull tar jag in beskrivningen från Track A-dagbok 7:

Det är en ruggig pollett som trillat på plats, om Robertutställningen, som jag inte skrivit om. A [Roberts son] hade inget emot att titeln var en referens till Vem är rädd för Virginia Wolf. Genom Wolf gör de en övergång från en grå, död textilvarg, med en blomma växande upp från ryggen, som de haft där innan Robertutställningen. (Även på facebooksidans topp.)
Jag har skrivit vad jag tänker om detta. Sen museet är on my case big time tänkte jag att de med titeln gör en parallell mellan det grälande äktaparet i filmen och mig och Robert. Mitt personliga ombud sa en gång hur äktenskap kan bli ”sura och dåliga”, när jag talade om hur Robert brukade skälla på mig.
Men för ett par veckor sedan såg jag ett program om teaterregissörer i USA, där de även talade om Tennesse Williams. Grejen är att bland massa bok- och filmtips jag ger på cd-bladet till Spelar ingen roll, rekommenderar jag filmatiseringar av Tennesse Williams. Iguanans natt är jättebra. (Kanske nån mera jag inte minns nu.) Ungdomens ljuva fågel är för uppriven för att orka se, men jag har fattat att Tennesse Williams verkligen gjort bra pjäser. Dock fick jag nu reda på nåt nytt, nämligen att han var homosexuell och att pjäsen inte egentligen skildrar ett heterosexuellt, utan ett homosexuellt par, som bråkar. I filmatiseringen har de gjort om det till ett heterosexuellt par.
Väl, det sätter ju en fullständigt annan spinn på det hela, sen de vill ha mig att vara homosexuell och att Robert och jag skulle ha haft en sån relation. Jag blev helt förtvivlat då jag nu fann ut detta. Jag undrar bara: Tror även A [Roberts son] att Robert har rövknullat mig?... Det är, vad jag förstår, vad folk skall tro generellt. Och det gör mig ursinnig.

P.S. Konceptet för performanceduon med prästen är att han "föreställer Robert" (har stort skägg) och tjejen "föreställer mig". Ett enda stort påhoppskalas m.a.o.
Då prästen var hemma hos mig en gång sa han att jag och Robert "såg gulliga ut" på cd-bladet till Spelar ingen roll. Så han visade hur alla har för sig dessa overkligheter om mig och Robert.
All möjlig overklighet om mig sprids vidare som pesten, på detta sätt.


Se två innehållspunkter i Track A-dagbok 6 Föremål för en sorts masspsykos:
Ett nytt verb introducerades på museet i fjol. - Nu skall alla "jappa"…  

Prästens demoniseringsbild på Rödluvan och vargen. En fatwauppmaningsbild.



©Torger Berstad | www.lanterna.nu