Hur jag tecknar | Lanterna, Torger Berstad

Hur jag gör mina frihandsteckningar

Hur jag tecknar har ändrats lite sedan jag skrev texten nedanför, så jag vill lägga till några rader om det. Texten nedanför är mera hur jag tecknade då jag gjorde boken Out of This World - Teckningar, drömmar, det undermedvetna.
Dels är det som då; jag improviserar utan idé, och saker kommer lika mycket fram undermedvetet. Men jag har i stort sett slutat "kvällsklottra", så att den sortens detaljer som jag komponerat på många sidor i böckerna Pennteckningar och Out of This World, inte finns i mina senare fyra böcker: Andeblomma, Som att wallraffa i det undermedvetna, Pangea - Andarnas hus och En krans andeblommor.
Med några få undantag är det alltihop teckningar "i fyrkanter". (Det har varit frigörande och nyttigt för mig att ha "lämnat fyrkanten" en del under några år.)
Kort om hur jag tecknar finns också i förorden till de senaste tre böckerna.
Nu tecknar jag oftare på dagen och utan att lyssna på musik samtidigt. Dessutom utarbetar jag ofta teckningarna med helt tunna pennor. Som den bredvid: Jag har först gjort en teckning med pennan som är 0,5 mm tjock, och sedan gått vidare i skuggning med pennor som är 0,1 och 0,05 mm. tjocka. Jag går mera i detalj än jag gjort förr, som man kan se om man jämför med teckningarna jag gjorde kring 2014 - 2016.
Från 90- och 00-talet har det långsamt rört sig från att vara abstrakt expressionism till att bli alltmera föreställande och alltmera i detalj. (Fast inte naturalistisk realism.)

Jag tecknar intuitivt och planlöst, vilket är orsaken till att mycket kopplas undermedvetet.
Om man, utan att ifrågasätta, lyder vad man än får för impulser, så sker det automatiskt.
Det liknar hur saker kopplas undermedvetet i drömmar.
Ibland kommer något jag tecknat in i en dröm, vilket jag tycker är extra intressant.
Se I ramen oktober.

Lite om hur jag tecknar. - Vanligen intuitivt, utan någon idé. [Den äldre texten.]

Det är oftast på kvällen jag tecknar. Då tänder jag alltid stearinljus och har annars bara en lampa svagt på över mig. Så jag sitter alltså rätt mörkt. Jag ser stearinljusen och många gröna växter framför mig. Det påverkar hur teckningarna blir. Det är en hel del grönska - också förde jag älskar naturen - och som man ser i galleriet är det ofta vita motiv mot svart bakgrund.
Med stearinljusen finns automatiskt en känsla av, och association till, andlighet. Därför har det blivit så att de vita formarna ibland, för mig, representerar något andligt. Det är inte något jag brukar tänka direkt när jag tecknar, men det blir ibland så.
Intill teckningen bredvid finns i blocket en teckning med en cykelrörelse. Omedvetet har det därför blivit något sånt här också. En cykel mellan liv (det vita) och död. Jag gör så mycket omedvetet att jag får analysera vad jag gjort i efterhand. Från trädet, som lyser andligt, går även något upp, som båda är mörkt och blir ljust. Jag ser det som att när trädet dör fortsätter något andligt upp till höger. Något utöver liv-död-cykeln.

Jag gjorde nästan bara icke föreställande bilder på 90-talet och hälften av 00-talet. Därför har jag väldigt fokus på det rent formmässiga när jag tecknar. Autistisk hyperfokus spelar också in. Ofta tror jag att jag bara utformar det rent formmässiga, men ser sedan att något kommit fram undermedvetet. Ofta är det jag gör, utan att jag märkt det, påverkat av annat som finns tecknat eller skrivet på ritblockssidan. Jag kan i stunden tro att något "kommit från ingenstans", men se efteråt att det kommit från något specifikt. Därför är det också spännande för mig själv.
Som jag skrivit i förordet till Out of This World - Teckningar, drömmar, det undermedvetna finns det aldrig berusningsmedel med i bilden. Fast jag tar kring 22:00 sömntabletter (oförändrade doser sedan det sattes in 1998), som långsamt verkar mera och mera, tills jag lägger mig kring 24:00. (Tar då en insomningstablett.)

Så några av teckningarna är gjorda när sömntabletterna börjat att ta skruv. Det kan då bli en del "kvällsklotter", men det blir även teckningar jag tycker är bra. Ett uppslag i boken som är ett bra exempel på det: Teckningar där saker kopplats undermedvetet. Cat Power och Bibeln. Som man ser där kopplas ofta mycket undermedvetet, i det jag klottrar. Någon klar gräns mellan det jag tycker är klotter och det jag tycker är bra teckningar finns inte. På just den sidan tycker jag teckningen här bredvid och den intill är bra. Men det är, som jag skriver, sprunget ur omedvetna associationer utifrån klottret och musiken. Som jag skriver i förordet är klottret alltså en del av förklaringen och behöver visas i en bok som den, där det handlar om just det undermedvetna.
(P.S. Sedan jag skrev detta har jag i princip slutat att klottra och tecknar i stället mindre bilder och mera i detalj. - Jämför teckningen t.h. med den nyare t.v.!)

Jag lyssnar alltid på musik på kvällarna, så teckningarna är ofta påverkade av det. Som man ser nederst i bokens innehållsindex finns många artister och grupper nämnda.
Jag jobbar också ofta vidare på teckningar nästa dag, eller dagarna framöver. Ofta på dagen då också.

P.S. Jag tecknar alltmera på dagen och även utan att ha på musik.

Att jag tecknar planlöst betyder inte att jag inte har kontroll, utan jag går efter formkänslan. Till stor del är det också bara att man ser vad som inte funkar och försöker rätta det.
Robert talade om att "lyssna inombords". ("Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.", som det sägs i Den lille prinsen.)
Jag tecknar också ofta in något som jag "ser i förväg". En linje, en form, ett ansikte, en kropp.

Jag har alltmera börjat utarbeta teckningarna. Det är Marc Chagall som inspirerat mig att vilja göra mera narrativa och detaljerade teckningar.
Det jag bl.a. gillar med hans bilder är hur man kan gå in i de och begrunda allt det narrativa och samtidigt känna på det rent formmässiga.
Jag hade en bra lärarinna på konstfack i Oslo som sa att blicken skall kunna vandra i en bild utan att fastna någonstans.
Jag jobbar intuitivt vidare när jag skuggar också. När det är klart finns en helhetlig rytm, och bildelementen (föreställande eller icke föreställande) framträder mera talande. Jag vet aldrig i förväg hur det kommer se ut.