Jag har "klamrat efter halmstrån" i tallösa mejl till alla möjliga mellan 2008 och 2014. De flesta mejlen finns i böckerna.
Mejlet är skickat dagen efter att jag kommit hem från en resa till Norge, där jag just hade köpt en lägenhet i hopp om att fly hetsen mot mig. Jag nöpsykades under hela resan. Dessutom hade jag just hittat extremt allvarlig demonisering på nätet, så jag var rätt desperat då jag skrev detta. Jag är inom mycket kring min situation.

Mejl skickat till Kay Pollak 16/1 -13. Ämne: Rop om konkret hjälp (Om du orkar läsa allt detta.)

Hej!
Jag ringde just och talade med Johan Wallman om en akut situation, som jag inte kan ta mig ur utan hjälp.
Den tredje boken i min dikttrilogi är ju tillägnat dig, Robert Jäppinen och Ola Magnell, av skäl jag nämner i förordet.
I allt det dokumentära materialet som följer med boken beskriver jag saker jag blivit offer för i kontakt med psykiatrin, mellan 1994 – 2004, men också hur jag inte fått hjälp för motionsskador jag ådragit mig 1999, då jag flytt min ångest in i frenetisk motion.
Fotskadan har jag fått opererat på Carema i sommar, så efter att ha haft ett totalt helvete av detta i 13 år (...) kan jag nu gå igen. [P.S. Det visade sig att de lämnat kvar en bit av sesambenet, så jag kunde gå igen - och var salig för det - bara i drygt ett halvår. Nu går jag med kryckor inomhus och tar mig bara ut med min andra elrullstolen jag köpt med egna pengar, från mitt arv.]
Jag har humpat på kryckor inne i min lägenhet, och tvingats ha en egeninköpt elrullstol ute, när jag åkte och handlade mat. Samtidigt det totala helvetet att jag inte blir trott. Jag är smutskastat som varande en simulantfuskis i psykiatriska journaler från 1999, och man “kör i det spåret” fortfarande.
Men: Jag blir psykat så snart jag visar mig numera. Jag har blivit psykat varje gång jag åkt till affären i elrullstolen, och nu kan jag inte sticka ut näsan utan att man vildsint psykar mig. Man härmar mig – spelar skådespel – och insinuerar. Boken heter ju Spelar ingen roll.
Jag har bara velat ge mig ett minimum av upprättelse i det jag skrivit och lagt fram. Det är det enda. Men nu blir jag i stället “massvåldtagen” förde jag trampat så många på tårna. Jag har även velat ge Robert “upprättelse”. Det har funnits rabiata lögner om honom gång på gång, i tidningar och media sedan 60-talet. Jag kom till Sverige 1987. Som jag skriver i förordet var det förde jag, i min kris, fick förtroende för honom. Han har varit som fosterfamiljen i Älska mig. Med den väsentliga skillnaden att jag alltid varit totalt skötsam. Men, i samband med att jag blev brottsoffer för en hyresgäst som visade sig inte bara vara alkoholist, utan även ha narkomana och kriminella vänner, efter detta har grannar i Ransäter fått för sig att jag skulle vara alkoholist och narkoman. Min far hade alkoholproblem och begick självmord – och har varit ett skräckexempel. Jag har aldrig varit i närheten av nån gränsson för nåt sånt. Jag får bara värre ångest om jag skulle dricka nåt. Jag kan inte fly in i berusning. Jag kan bara fly in i frenetisk överaktivitet, och på så sätt har jag fått alla mina kroppsliga åkommor, som jag inte fått hjälp med. Att jag inte fått hjälp – och att människor tolkar in enligt stereotyper (extremt kränkande overkligheter) beror på att jag har Asperger syndrom (=högfungerande autism dvs. ett kommunikationsfunktionshinder – som det tyvärr inte ges bra information om i media – mycket vilseledande däremot).
Osammanhängande, i en ström av ord, i onödiga detaljer (hoppande mellan saker – som i detta mejl), på slöddrig dålig svenska – och under ångest (NB), kan ingen ta in mina ord – utan tolkar in saker i stället. Som Robert beskrivit i inledningen till Öppningar till grottan (första boken) har jag en naiv öppenhet, som läkarna i psykiatrin hamnat i försvarsställning till – på motsvarande sätt du beskrivit, och jag återgett i inledningen till Spelar ingen roll. Om projektioner och mobbingmekanismerna.
Det hela är för långt att beskriva, men jag behöver att någon person kan personligen engagera sig i att hjälpa mig ur den akuta situation jag befinner mig i nu, som en konsekvens av att jag (autistiskt oförnuftigt – utan att förstå konsekvenser) “fläkt upp allt” (verkligen allt) för att ge mig upprättelse. Hade jag vetat att jag kom att kunna få en fotoperation skulle jag åtminstone inte utgett ett par andra böcker. Den ena (från 2011) har den makabra titeln Kadaverpudding. Det är inte “morbid facination” – det är frågan om “kadabrigheter” jag blivit offer för – blir offer för.
En fotograf som heter Åke Mokvist har gjort en bok som Robert aldrig godtog manuset till. (Framställningarna är lögnaktiga.) Åke tryckte boken (De ovanliga) ändå. Trots Roberts son uttalade besked vid Roberts begravning, att han inte skulle göra en “uppföljare” har Åke tagit in Robert i uppföljaren. Och: I våras invigdes vad jag föredrar att kalla ett “freak-show-museum” i just Munkfors. Där de falska ryktena om mig (som tydligen skall förfölja mig till min grav...) har uppstått. - Och jag är alltså skötsam – andra är det sannerligen inte, när man sprider lögner. Och jag har heller aldrig ens testat hasch, och skulle aldrig göra det. Ändå skall jag “begravas levande i andras sopor” – det är det som sker. Det är egentligen det Åke håller på med när han fortsätter att sprida lögner om Robert också. Som när han i radio sa att Robert skulle ha “bråkat med poliser”. Man har framställt Robert som vore han en skurk. 1971 hade Nya WermlandsTidningen en nidserie som hette Spökhuset. Om “Jeppe med pinnen”, som också var farlig för barn. Som Robert skrivit (och jag tagit in i en bok med hans texter) är det inte efter vad nazisterna gjorde med karikatyrer på judar etc. på 30 – 40-talet. Det är otroligt sjukt. Roberts skulpturer hade blivit körda på tippen då. 1986 lades en av hans målningar på golvet (i Värmlands museum), så att den trampades sönder av besökande. Detta (och väldigt mycket annat) är otroligt korrupt och sjukt. – Och: Jag har skrivit om alla dessa för heta potatisar. Jag har mottagit ett “hot” från NWT’s chef, som köpte min sommarstuga – vilket inte är någon slump, utan det är fullständigt otroligt korrupta och sjuka saker i gång mot mig.
Grejen är att man psykar mig – vildsint. Och då det i våras stod om “freakshow-museumet” och Robert i NWT, stod det också att jag ju har gjort Roberts hemsida. Om du kollar den är allt möjligt totalt överladdat på den. Politiska saker och annat. – Som att Robert, på länken Forskningsmetod, skriver att han inte kan jämföra sig själv med någon annan än Jesus – vilket ju är som “definitionen av en galning”. – Och allt möjligt annat som kan misstolkas – för de som vill.
Att jag gjort saker för Robert används mot mig som om jag skulle haft “samröre med en brottsling”. Robert var totalmänsklig. Öppen.
Han har gjort saker kring 1970 där han blivit tagit in för förargelseväckande beteende – för “aktioner”/performance, som egentligen var led i hans forskning i människan (främlingskap till livet och rädsla – de samma sakerna som du skriver om) – en hemlig forskning, utifrån ett “löfte till livet” som han gav då han flydde ett koncentrationsläger under kriget. Han har vigt livet åt att kämpa för fred. (Rädslan är orsaken till krig, tänkte han då.) Jag är för trött och kommer av mig nu. Hur som helst. det har aldrig påvisats att någon blivit förargat, och Robert har återgett mötena med polisen, där han varit fullständigt mänsklig.
Jag har nu en lynschmobb efter mig. Det är varken paranoia eller överdrift när jag skriver det. Sedan tidningsartikeln är jag “lagligt byte” och alla vill delta i att hacka mig i bitar. Man slår plingar när jag lämnar byggnaden – och möter fram och psykar (härmar patetiska Torger etc. Och insinuerar enligt lögnerna.) Jag har, i min desperation, tagit med min videokamera när jag gått ut. (I och med operationen kan jag nu gå ut – efter att ha lidit av “fångenskap” i år...) Och: Jag har filmat psykningar. Jag fick filmat hur hemtjänst (som jag inte haft kontakt med sedan 2009) psykar mig. Ja, det är på kommunal nivå. Karlstad kommun psykar mig. De har gjort brottsligheter. En särskild sjuk sak har jag beskrivit i Kadaverpudding-boken. Och de skall ha läst det. Jag har beskrivit hur jag psykas av hemtjänst när jag handlat mat. Numera sticker de ut varje gång jag visar mig ute. Djungeltelegrafen är vildsint i gång – och hemtjänst spelar en central roll – fast alla vill delta. Jag är ju uppmålat som en skurk. I själva verket är jag en totalt isolerat fullständigt skötsam autistisk individ. Jag har även skrivit till min LSS-handläggare (kommunen) om hur jag “ofredas” av anställda i kommunen (på betald arbetstid...). Som jag också kallat det: Jungfruoffer på idiotins altare.
Jag har förstått att det måste pågå en fullständig löpeld av saker om “mig” – med demoniseringar – på nätet. Min andra bok har den “patetiska” titeln Sagan om Snurreplutt. I går googlade jag “snurreplutt” och fann demoniseringen. Det är kusligt hinsides ord. I ett videokollage finns jag som en patetisk individ som tvingats bli del i kriminalitet (en ruggig MC-man), och sedan dödas av honom. Replik: “Synd... han var en snäll kille, men han fick för sig att han skulle tjalla.” Det är späckad med referenser till mig.
Jag fann först en blogg. De vet inte att jag har fått pengarna till min hårdpärmstrilogi från arvet efter min far. Han var förmögen tandläkare. De demoniserar mig. Man går loss på mig i flera bloggar på nätet. En i Munkfors gör mig till ett monster och en tjuv.
Det finns ofantligt för mycket att beskriva, men poängen är att ingen människa kan stå ut med det trycket man nu lägger på mig. Jag har haft 288 videor om mitt elände (och “för konstiga”, lekfulla konstnärliga och även humoristiska videor) på min YouTube-kanal. Nu finns bara två. Jag har bland annat lagt ut filmningen av hemtjänst psykande mig... – Med min förklaring av precis vad som sker och flera andra liknande exempel.
Om man tittar på det jag utsätts för så är det – som psykologi – otroligt intressant – men kusligt hinsides ord. Och ingen människa kan stå ut med det. Och jag har också haft din beskrivning av mobbingmekanismerna i en video. Om hur det eskalerar och slutar i separation eller förintelse.
Här jag är hackar man mig till döds och alla vill delta.
Desperat har jag sökt lägenhet i Norge. Och: Jag har i förrgår skrivit på kontraktet till en lägenhet jag köpt i Skien i Norge ([Lägenhetspriset.] Det mesta av mitt arv.) Men: Sedan det nu är en sån megaapparat i gång här (som t.ex. även innefattar SJ, Taxikurir, Landstinget, Posten, ICA, Konsum..... alla...) är det kört för mig. När så många håller på känner alltid nån som känner nån även i Norge. Jag har blivit psykat av 5 personer plus konduktör (i går flera...) på tåget till och från Norge. Det är som om det vore “alternativa värnplikten” – jag undrar: Vad inbillar de sig att de håller på med?! (Leker de “poliser”?)
Jag frågar mig, hur mycket beror denna galenskap på allt överladdat med Robert? Hur mycket beror det på min personlighet (att jag är en timid undfallande personlighet - optimalt mobbingoffer – och ännu mera så sedan jag, med autism, är ohjälpligt udda? Eller hur mycket beror det på det jag skrivit?
Det spelar även in att man nu gärna vill trycka Asperger och autism på brottslingar. Som Anders Bering Breivik. Dagen efter att han tagits kom hemtjänst efter mig när jag var till ICA i elrullstolen. Jag kommer aldrig glömma blickarna de gav mig. De tror bokstavligen att jag skulle kunna vara nåt sånt. Jag har fått det bekräftat nu även i Norge. Norges statsbaner [Tågpersonal.] har deltagit i psykningen. Skien är “informerat”... (!) “Viruset har först vidare.” Jag skrev ett långt desperat mejl till världen främsta Aspergerexpert, Dr. Tony Attwood, där jag skrev att om jag inte tar mig härifrån mycket snabbt är jag “dödens lammunge”. Nu har jag (samtidigt som jag köpt en lägenhet i Norge – och ändå inte kan flytta, som jag ser det...) psykats även där (på hotell etc.) och vet att jag är “dödens lammunge” i alla fall....
Och jag skulle behöva fysisk hälsa om det skulle vara tekniskt möjligt att flytta från alla människor. Jag har även pajjat handlederna (när jag flytt ångest, orsakat av Aspergervården...!). Och enligt alla är “allt overkligheter” och lögn. Jag kan inte ljuga. Jag är en patologisk sanningssägare. Asapergerpersonligheten är i själva verket motsatt till psykopatpersonligheten (som jag även skrivit om). Personer med autism är underrepresenterade i brottsstatistik. Vi är i allmänhet mera skötsamma än “normala”. Jag är det. Men jag har influerats av en så extrem person som Robert, som uppmuntrat långt ovårdat skägg – väldigt dåligt råd!....
Jag har autism, brist på sunt förnuft. Jag har inte haft någon annan att råda mig. utan honom är jag nu totalt vilse (för man behöver någon att råda och stödja med autism), men förstå också massor av sådant som varit illa. Även av hemsidan jag förr haft. Där jag “fläkt upp allt”.....
Kära Kay Pollak. Detta är inte paranoia, utan ett reellt helvete, som ingen människa kan klara av. Jag behöver att någon hjälper mig på något sätt. (Och ingen psykolog, för det är inte mitt psyke som är problemet.) Jag har minimal telefonkontakt med Roberts son. [P.S. Inte sedan länge nu.] Annars är jag helt isolerat sen länge. - Vilket också gör att man kan ljuga om mig och demonisera hejdlöst – och komma undan med det. Sedan det sker på subtila nivåer – skådespel, härmning. Och man kan komma undan genom att säga “Han är paranoid”. Jag är rättslös, skyddslös och totalt “lagligt byte”.
Alla mina uppfläkande videor har jag tagit bort, men en annan ligger ute just nu. Här är min kanal: www.youtube.com/c/TorgerBerstad
Jag kan inte vända mig till polisen. I desperation har jag i dag försökt ringa norska Pen. Gick inte. Och tänkt på Amnesty. Jag är desperat. Jag har klamrat efter halmstrån sedan 2008, men nu är det faktiskt fullständigt akut.
Man ser när jag står i mitt vindsfönster och kommer ut och spelar skådespel – härmar patetiska Torger. Det är sant. Jag har även filmat det. Det är totalt bisarrt och fullständigt galet och vildsint. Det är en lynchmobb. Och jag tänkte 2007, då jag gjorde boken, att “Jag kommer få en lynchmobb efter mig.” Men: Jag visste inte hur det kom att arta sig (i så fall). Nu vet jag. Och det liknar ingenting. Och, precis som du beskrivit, eskalerar det. Nu kommer varje gång jag är ute “dräggtyper” ut och härmar och uppträder hotfullt. Visar i kroppsspråk etc. att “vi kan ta dig”. Det är det värre skrämmande. Detta är typer som utan vidare gör nåt – misshandlar mig – och kommer att belönas (vinna ynnestar) om de gör det....
Jag har köpt en lägenhet i Norge och har börjat flyttpacka här. Men efter en mardrömsresa hem i går och förrgår, vet jag att det samma kommer bara fortsätta i Norge. De har visat det med all tydlighet.
Om ingen människa kan engagera sig personligen och “rädda mig” är jag “dödens lammunge”. Det är bara en tidsfråga.
Antingen fingerar de något (sedan de inte har skrupler) för att “brottslingen tas”, eller så ger nån sig fysiskt på mig, eller så blir jag sinnessjuk och/eller tar livet av mig. Det är det ända som kan finnas i förlängningen här, om ingen kan hjälpa mig ur det.
Jag skulle önska jag kunde tala med dig. Och om du kunde hjälpa mig. Det är ingen psykolog jag behöver. Detta är ett konkret helvete. Och jag behöver konkret hjälp. Detta är lika verkligt som att det visade sig att jag hade osteokondros i mitt ena sesamben i foten. Att det opererats ut och diagnosticerats, och att jag nu kan gå, innebär att mängder av doktorer och andra haft fel. Alla sopar mig under mattan förde jag är möjlig att sopa under mattan. Man trampar på mig förde man kan, och komma undan med det. Man vanvårdar mig till döds av ren bekvämlighet och allmänna idiotiska stereotyper.
Var så snäll och hjälp mig.
Hälsningar Torger

Hej!
När jag skrev om hur man spelar skådespel så snart jag står i fönstret: Jag har filmat även det. Jag kan visa det, och vem som helst ser att det är något fullständigt bisarrt sjukt. Jag kunde ha filmat mera sånt idag. Men jag behöver hjälp bort från helvetet, som är i gallopp. Det är en löpeld. Det beror på möjligheterna till sånt nu med internet, mail, sms etc.
Hälsningar igen Torger